Idas blogg ger mig fina minnen från Johannas fest. Kika in där :)

Det händer inte mycket idag. Den större delen av tiden går åt till att tänka på livet och vännerna. Det är tråkigt att alla åker hit och dit, ingen kan riktigt sitta still och känna sig hemma. Men jag avundas det mod dom faktiskt har! Ida, Emma, Kattis, Johanna.. Alla lyckas på nåt sätt bara åka iväg utan att tänka "undrar när jag kommer hem" eller "var ska jag bo när jag kommer dit?" Mia och jag pratade om det där i lördags. Vi vill ha allt klart om vi ska åka. Veta när och hur vi kommer fram, var vi ska ta vägen och vad vi ska göra. Stackars tråkiga flickor som inte tar risker? Ja kanske. Jag trivs så. Jag vill liksom veta var jag ska sova på natten, jag vill veta att när jag åker har jag någonstans att ta vägen. Men mina tjejer tänker inte så, och det är starkt gjort. Jag skulle nog inte åka så långt, jag trivs hemma.

Jag ska snart börja laga mat tror jag, ska kolla med älsklingen om han vill ha mat när han kommer hem eller om vi ska vänta ett tag.. Det är ju så satans varmt! Orkar ingenting.. Inte ens äta.

Eller nu ringde moffa. Han ska ut med båten. Då lär vi kanske ska följa..

Ska ringa bejb och laga mat då.. Puss

Jag har det bra. Egentligen är det allt jag har att säga. Men jag ska försöka förklara lite, även om ingen någonsin lyckas förstå mig på rätt sätt när jag ska förklara någonting :)

I mitt liv har jag haft både höga berg och djupa dalar, liksom förmodligen alla andra. De djupaste dalarna har alltid varit de lättaste att komma ihåg. Typ världens sämsta nyårsafton, Winnerbäck-konserten då jag blev sjuk, Vänner som inte finns där, Osämja överallt hela tiden. Och missuppfatta mig rätt, men tidens gång och dess djupa dalar har verkligen fått mig att inse vilka som finns där. Jag minns inte ens hur många (läs få) som hälsade på mig då jag var sjuk. Jag låg hemma, rasade i vikt, kunde inte gå eller stå men dag ut och dag in låg jag där jag låg. Å de flesta visste om det. Den sjukdomen smittar inte, så många hade kunnat hälsa på. Men väldigt få gjorde det..  När jag senare i livet, ungefär ett år efter höll på att hamna på samma ställe var det även väldigt få som stöttade mig för att gå åt rätt håll igen. Jag tror inte ni förstod vad jag slogs mot, jag tror inte ni förstår hur illa det var. 

En tid efteråt träffade jag Johan. För er som varit lite sisådär med era försök till vänskap klev av och ställde sig åt sidan, för ni förstod inte min kärlek till denna pojke. Ni förstod inte vad mycket gott han gjorde för mig och den jag varit. Han ville alltid att jag skulle vara med, han presenterade mig för sina vänner med glädje, och han visade sin kärlek till mig inför vem som helst! Johan skulle aldrig tillåta att jag inte åt, han skulle inte tillåta att jag satte min hälsa på prov för att jag har en skev bild av hur man "ska se ut". Ja, jag är väl för gammal för att ha dessa tankar, men det har jag! Och jag förstår att ni som inte ser detta väljer att vika av, men för mig betyder Johans kärlek så otroligt mycket! Jag har aldrig varit så kär, och jag har aldrig känt mig så älskad! Förstår ni den känslan? Innan jag träffade honom fanns de djupa dalarna där i mina tankar, men nu ser jag bara de höga bergen av lycka, kärlek och tanken att jag är bra som jag är!

Jag vet att det finns vänner som fortfarande ställer upp för mig,

och jag ställer upp för er också.

Johan, mina vänner och min familj. Det är lycka för mig.

Igår var det sverigedagen. Den dagen spenderade vi i fåker. Låg ute i det nästan för fina vädret och stundvis njöt och stundvis plågades. Vi är sjuka bägge två, förkylda. Jättebra när det är såhär varmt. Det går ju aldrig över!! Vi grillade och fikade jordgubbstårta och sen for vi hem på kvällskvisten.

Johan kikade på fotbollen och jag ställde mig å bakade bullar. Det var tungt i denna värmen men det funkade och det blev ju gott så det var värt det! =)

34 dagar till avresa till Grekland! Övade igår på att sitta i solen och äta bröd med tzatsiki. =) Guud så jag längtar!

Men innan dess är det mycket som händer.. På lördag ska vi på grillfest och sen på kvarn i hackås. Det kan ju bli.. spännande? :) Sen är det mer saker, typ älskling byter ju jobb snart, vi ska ha filmkväll med HP och Frida (hoppas jag Frida?), det blir midsommar, jag ska plantera blommor på balkongen.. Det blir lite olika saker..

Nu ska jag lägga mig på soffan och ta det lugnt, mår inte helt kalas!

Knappt ett moln har jag fått se på hela helgen, och gud så härligt! Aningen varmt när vi satt och tryckte på balkongen igår för att se vem som fick mest färg. Jag fick färg, Johan med. Skillnaden var att han blev brun och jag röd. Men peppar peppar, jag säger som Malin: När man blir röd är det början på brunfärgen. Så den kommer älskling, den kommer! Idag är jag jättebrun! :) Typ.. Efter denna härliga varma soliga helg längtar jag mer än någonsin till grekland! Men inte alls länge kvar nu. Vi är snart där!

Älskling ligger hemma idag och jag saknar! Vill ligga och hålla om, göra lite fika, gå på affären om han vill ha någonting därifrån. Vill passa upp min älskling som han alltid gör med mig, men jag måste ju jobba... Jobbar ju som vanligt inte så länge, så det är bara några timmar kvar tills jag får komma hem..

Nej, om man skulle ta å ringa doktorn, å sen jobba lite. Ju fortare jag jobbar, ju fortare får jag åka hem, JA!

Jag Älskar Johan Eriksson!

Dagens hälsning går till LINDA! - "halvkusin" som fick en liten son i helgen!  Miljoner grattis till lillpojken! Längtar tills jag får träffa er. Jag hoppas allting gått bra, och att ni mår bra. Det är förmodligen en stor omställning från att vara ett par till att bli en familj, men jag vet att du klarar det. Massa kärlek och lycka-till-önskningar gumman!

Det var Hawaiifest hos Johanna! Det var helt galet underbart! Träffade alla mina underbaringar och fler tjejer som var härliga!! Tack alla ni för en jätterolig kväll!!

Än har jag inte lyckats lägga in några bilder men ska göra det inom kort så jag kan lägga upp dom!

Nu bär det iväg till mor för middag med släkten, sen blir det nog balkonghäng resten av eftermiddagen!

Men alltså minns ni?? Shit, dagens sommardag får mig att tänka på så mycket olika saker!

• Minns ni när Lena bodde i traktören,

då vi trängde in oss alldeles för många i hennes lägenhet och lyssnade på gyllene tider?

• Minns ni när Malin bodde vid frasses,

då vi alltid var där och drack för mycket och sjöng turn around -låten? (total eclipse of the heart)

• Minns ni när Lisa bodde där vid Idas körskola,

då vi var där på sommaren och rökte vattenpipa och sjöng Björn Rosenström?

• Minns ni när Emma bodde nere på o'learysgatan,

då det alltid var fest där och ingen egentligen kände nån som var där?

• Minns ni när Marre bodde vid gamla bowlinghallen,

då hur många som helst fick plats på den lilla ytan, hur roligt det alltid var och hur full alla alltid blev?

Är det någon fler än jag som minns?

Att jag skriver såhär mycket varje dag kommer nog gå över, lugn bara lugn...

Lite bilder bara!

Idag när jag har sommar så har jag valt att ha en kort jeanskjol på mig, under har jag svarta leggings, ÄNDÅ envisas tanterna med att stirra på mig precis som de tycker jag är felaktigt klädd på arbetstid. Herregud så matt jag blir! De har ju själva kjolar på sig var och varannan dag. Å mina ben är bran'o mycket snyggare än deras! Det är ett som är säkert!

Hittat på www.tjuvlyssnat.se

Tjej ~19 år går fram till säljaren och lägger upp sin mobiltelefon, modell vikbar, på disken.
Tjej 1: Hej! Jo, när jag öppnade upp min telefon så sprack den här uppe, typ i plasten.
Säljare: Ja, okej, det var ju synd. Men vi skickar den till verkstaden så ska du se att de fixar det. Men först ska jag bara lägga över dina kontakter till simkortet så att de inte försvinner!
Tjej 1: Tack, det vore bra.
Säljare: Jag ser tyvärr att det inte finns plats för alla kontakter på ditt simkort…
Just då ansluter tjejens kompis.
Tjej 2: Vaddå, funkar det inte?
Tjej 1: Jo, men alla nummer får inte plats på kortet.
Tjej 2: Jaha? Vad det DÄRFÖR den sprack?
Säljaren börjar garva och gömmer sig bakom sin skärm.