Allt det här har varit så mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Dagarna har varit långa som veckor och nätterna oroliga. Sovit dåligt och legat vaken mycket. När Johan kommer hem på dagarna vill jag bara krypa nära och aldrig släppa taget.

Igår lyckades jag i alla fall gå utanför dörren för första gången den här veckan. Åkte ner på stan för att äta lunch med Nettan och gå på banken. Det var mycket folk överallt och jag kände mig nästan osynlig där jag gick. Jag ville väl i alla fall vara det. Veckan har varit påfrestande och jag orkade knappt sätta upp håret innan jag gick. Men det gick bra, och Nettan - Du anar inte hur glad jag är att du finns! Vilken annan vän kommer förbi för att bara kolla hur jag mår? Andy och Thess har skickat fina meddelanden hela veckan - Ni betyder mycket!!

Bland all sorg har jag inte ens hunnit berätta om den mysiga kvällen i lördags. André och Thessan kom hit, vi åt en god middag och en god efterrätt. Vi drack lite och spelade wii. Runt 12 ringde dom efter taxi och for hem.. Det var en helt underbar kväll, och TACK snälla, för att vi hann med den.

Idag ska jag jobba lite grann. Bara en liten stund. Har duschat och ska snart kamma håret, mamma kommer och hämtar mig om en halvtimme kanske.. Det är skönt att komma ut, att se lite folk och få luft. Men jobbigt också. Jag tar en dag i taget.

Johan. Du är det underbaraste jag har! Tack för att du låter mig gråta i din famn, tack för att du finns här, tack för att du älskar mig! Du är min stöttepelare, och du sviker aldrig. Jag älskar dig!!