Jag kan inte låta bli att tänka på Nettan idag, därför vill jag skriva lite om henne.

Jag och Nettan blev vänner någon gång under gymnasietiden, jag tror det var mitt andra år och hennes sista, genom en gemensam vän vi hade på den tiden. Ganska snabbt blev vi nära vänner och umgicks ofta. Efter jag gått ut skolan flyttade jag och min syster till en jättefin trea på körfältet, men det fungerade inte. Nettan och jag pratade ofta om att jag ville flytta till eget och hon ville ha större eftersom hennes syster skulle bo med henne också. Smarta som vi var tog det ett bra tag innan vi insåg att vi hade det den andra behövde, men tillslut bytte vi lägenhet med varann. Jag flyttade in i en liten etta på kyrkgatan och hon till körfältet. Jag var nog aldrig så mycket i den lägenheten när jag bodde med syster som när Nettan flyttade in där. Sommaren 06 på körfältet, kubb och folköl, lama och galna fester, middagar och skratt dygnet runt. Vi gjorde allting tillsammans, jag och Nettan. Umgicks jämt, åt middag tillsammans, shoppade tillsammans, gick ut å festade tillsammans, skrattade tillsammans och grät tillsammans. Vi kunde umgås en hel dag och kväll och prata till det inte fanns nåt mer att säga, eller umgås en hel dag och kväll utan att säga så mycket alls. Men det var härligt att ha henne i mitt liv, hon förstod mig så mycket bättre än någon annan, och jag kunde dela så mycket med henne och hon med mig. Det var en trygghet att ha henne där när helst jag behövde henne.

Förra vintern, tror jag det var som det började, blev saker fel. Jag tror det hade blivit lite för mycket för oss båda, vi hade kanske gått varann lite på nerverna.. Vi pratade inte som förut, vi sågs sällan, allting bara dog ut. Ingen hade väl, vad jag vet, egentligen gjort nåt fel - men det fungerade inte. Så vi slutade höras, slutade träffas, slutade vara vänner helt enkelt.

Mycket saker påminde mig om henne under tiden som vi inte pratade, det var ofta som jag tänkte på allt roligt vi faktiskt gjort, framförallt förra sommaren som var helt underbar!! Men tjurig som jag är så gjorde jag ingenting åt den saknad jag kände för henne och den vänskap vi haft. När jag gick på stan så fick jag nästan ont i magen av tanken på att hon kunde vara där, att jag skulle möta henne. För vad skulle jag göra? Förmodligen inte hälsa, jag antar jag skulle kolla bort och låtsas att jag inte såg henne. Tjejbeteende, men sån är jag! Jag tror inte jag mötte henne en enda gång faktiskt, såg henne på studenten i våras, vinkade till henne då hon for förbi mig i en bil när jag satt och kollade på flaken, men det var en knapp vink, och jag vet inte om jag hellre hade stoppat bilen och sprungit fram och kramat henne eller om jag helst av allt hade velat att hon inte var just där, just då.

När Yran kom förstod jag att jag inte skulle kunna undvika att se henne, men de första kvällarna gick smärtfritt. Ingenstans var hon. Sen en kväll när jag stod å pratade med Sofi och några fler utanför Gamla teaterns tält såg jag att det stod en tjej borta vid Johan och Jimmy - Det var Hanna. Sekunden senare står Nettan framför mig och ser ut som hon inte vet om hon ska skratta eller gråta. Vi klämde fram ett varsitt hej, sen frågade hon om hon kunde få en kram i alla fall, och sen pratade vi lite ytligt om det beteende vi haft och hur löjligt det faktiskt är. Alla minnen kom tillbaka till mig och jag var så glad att hon kommit fram till mig, att hon sa att vi skulle höras, att vi kramades och sa att vi var vänner igen. Problemet löste sig med tiden, och gissa om det känns bra nu?

Vi har umgåtts rätt mycket nu, och den tiden som var är liksom bortblåst. Vi delar allting med varann som förut, vi skrattar tillsammans, umgås och äter middag. Det är de vänner som man kan ringa klockan tre på natten som räknas, sägs det. Och jag vet att Nettan finns där när jag behöver henne, även om klockan är tre.

Svart och Vit, åter vänner - denna gången alltid.

Vissa dagar är jobbigare än andra. Jag ska sluta planera saker, rätt vad det är så går planerna sönder och jag känner mig dålig. Jag ska göra saker när jag känner för det, och jag hoppas för allt i världen att jag kommer känna för att göra mycket saker mycket ofta. Idag kan jag konstatera att tisdagar är lika tråkiga som måndagar. Typiskt.

 Det är tråkigt här hemma. Förut har jag alltid kunnat kolla ut genom fönstret och sett lite roliga saker då och då. Jag har inte haft balkong i de lägenheter jag haft, bortsett från den adress jag hade med syster, men ändå har det varit rogivande att sitta i fönstret och bara titta på allt som händer, alla som går förbi. Men här? Jag har balkong, men hur länge jag än sitter där ute så händer inget, inga människor syns till, inga bilar åker förbi, ingenting. Jag trodde jag skulle gilla att ha en balkong. Numera är den mer ett extra ställe att ha onödiga prylar på. Hur nödvändigt är det, kan jag få byta balkongen mot roliga saker utanför?? 

Igår hade jag lite kontakt med två tjejer jag saknat. Nämligen Fridis och Lena. Ibland kan jag sakna när vi alla tre låg i Fridis säng och kollade på vänner, jag saknar när Fridis bodde så jag kunde gå i strumpor dit, när Lena bodde i stan, eller i alla fall kom hit ibland och dansade galet på krogen. Jag antar att jag pratar om den omtalade Primrose-tiden. Då när alla var här, alldeles nära. Hur som helst, Lena lovade att komma in och kika lite på stan snart och fika lite, och senare när hon inte jobbar helger så ska hon komma in och festa! Och Fridis!! Som jag inte träffat på, ja jag vet inte hur länge, jobbar i Jokkmokk nu och besiktar el-ledningar. Haha! Hur roligt är inte det? "jag och dom andra gubbarna" som hon skrev. I helgen ska hon hem till ramsele, och gissa vad? Jag ska nog också dit! Jag hoppas vi kan ses en sväng, jag behöver det där leendet hon har, jag behöver höra dialekten hon har, jag behöver en kram, som förut.

Tiden går så sakta idag, något behöver hända.

Tina har 3 veckor till UL, då vi ska få veta vad det är som gömmer sig inne i magen. Jag tycker det ska bli kul! Sen är det 'bara' 22 veckor kvar till den lilla ska komma fram. Det blir ännu roligare. Har du fixat lägenheten för att ta kort vännen? ;) Nej jag trodde väl det, gör det dåååå!

Man kanske skulle sova en stund, så kanske det händer nåt roligt när jag vaknar, eller nästa gång jag vaknar, eller nån annan gång...

Negativa klubben har antecknat klart.