Jag kan inte låta bli att tänka på Nettan idag, därför vill jag skriva lite om henne.

Jag och Nettan blev vänner någon gång under gymnasietiden, jag tror det var mitt andra år och hennes sista, genom en gemensam vän vi hade på den tiden. Ganska snabbt blev vi nära vänner och umgicks ofta. Efter jag gått ut skolan flyttade jag och min syster till en jättefin trea på körfältet, men det fungerade inte. Nettan och jag pratade ofta om att jag ville flytta till eget och hon ville ha större eftersom hennes syster skulle bo med henne också. Smarta som vi var tog det ett bra tag innan vi insåg att vi hade det den andra behövde, men tillslut bytte vi lägenhet med varann. Jag flyttade in i en liten etta på kyrkgatan och hon till körfältet. Jag var nog aldrig så mycket i den lägenheten när jag bodde med syster som när Nettan flyttade in där. Sommaren 06 på körfältet, kubb och folköl, lama och galna fester, middagar och skratt dygnet runt. Vi gjorde allting tillsammans, jag och Nettan. Umgicks jämt, åt middag tillsammans, shoppade tillsammans, gick ut å festade tillsammans, skrattade tillsammans och grät tillsammans. Vi kunde umgås en hel dag och kväll och prata till det inte fanns nåt mer att säga, eller umgås en hel dag och kväll utan att säga så mycket alls. Men det var härligt att ha henne i mitt liv, hon förstod mig så mycket bättre än någon annan, och jag kunde dela så mycket med henne och hon med mig. Det var en trygghet att ha henne där när helst jag behövde henne.

Förra vintern, tror jag det var som det började, blev saker fel. Jag tror det hade blivit lite för mycket för oss båda, vi hade kanske gått varann lite på nerverna.. Vi pratade inte som förut, vi sågs sällan, allting bara dog ut. Ingen hade väl, vad jag vet, egentligen gjort nåt fel - men det fungerade inte. Så vi slutade höras, slutade träffas, slutade vara vänner helt enkelt.

Mycket saker påminde mig om henne under tiden som vi inte pratade, det var ofta som jag tänkte på allt roligt vi faktiskt gjort, framförallt förra sommaren som var helt underbar!! Men tjurig som jag är så gjorde jag ingenting åt den saknad jag kände för henne och den vänskap vi haft. När jag gick på stan så fick jag nästan ont i magen av tanken på att hon kunde vara där, att jag skulle möta henne. För vad skulle jag göra? Förmodligen inte hälsa, jag antar jag skulle kolla bort och låtsas att jag inte såg henne. Tjejbeteende, men sån är jag! Jag tror inte jag mötte henne en enda gång faktiskt, såg henne på studenten i våras, vinkade till henne då hon for förbi mig i en bil när jag satt och kollade på flaken, men det var en knapp vink, och jag vet inte om jag hellre hade stoppat bilen och sprungit fram och kramat henne eller om jag helst av allt hade velat att hon inte var just där, just då.

När Yran kom förstod jag att jag inte skulle kunna undvika att se henne, men de första kvällarna gick smärtfritt. Ingenstans var hon. Sen en kväll när jag stod å pratade med Sofi och några fler utanför Gamla teaterns tält såg jag att det stod en tjej borta vid Johan och Jimmy - Det var Hanna. Sekunden senare står Nettan framför mig och ser ut som hon inte vet om hon ska skratta eller gråta. Vi klämde fram ett varsitt hej, sen frågade hon om hon kunde få en kram i alla fall, och sen pratade vi lite ytligt om det beteende vi haft och hur löjligt det faktiskt är. Alla minnen kom tillbaka till mig och jag var så glad att hon kommit fram till mig, att hon sa att vi skulle höras, att vi kramades och sa att vi var vänner igen. Problemet löste sig med tiden, och gissa om det känns bra nu?

Vi har umgåtts rätt mycket nu, och den tiden som var är liksom bortblåst. Vi delar allting med varann som förut, vi skrattar tillsammans, umgås och äter middag. Det är de vänner som man kan ringa klockan tre på natten som räknas, sägs det. Och jag vet att Nettan finns där när jag behöver henne, även om klockan är tre.

Svart och Vit, åter vänner - denna gången alltid.

 

Millan

4 september 2007 15:04

Puss på dig från Millan och matte. Hoppas sömnen gjorde att du hittade den glada och positiva sidan av dig. Jag vet att den finns där så be Johan trolla fram den annars.....

 

nettan

4 september 2007 17:18

Tack vännen för allt de fina du skriver. Tror du är som du säger, det blev förmycket där ett tag, vi behövde en paus. Ibland är det bra, som nu. Vi hittade ju tillbaka. Hoppas ni kan följa med ut ihelgen! Love. puss

 

Annelie

5 september 2007 10:10

Tack tack! =)

http://annelie86.blogg.se

 

Tina

5 september 2007 10:25

Är glad för din skull att du har en sån underbar vän =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hopp, nu flyttar jag http://zandra1986.blogg.se

Okej, jag är seg på att uppdatera.   Det händer nog inte mycket.. Jag har en del projekt på gång, men Johan tycker mest jag är knäpp... Ska iaf sälja skrivbordet idag hoppas jag! Då var en sak ur världen, då var det bara resten kvar då.   Jag är utt...

Just nu är det mycket som händer, fast inte i mitt liv så jag har egentligen ingenting att säga idag...   10 månader tillsammans med min Johan har det hunnit bli i alla fall, lycka! Jag är så kär! :)   Lena har förlovat sig, Mia har skaffat karl i No...

Jag antar att jag blivit för lat för att sitta vid datorn, tvn känns mer avslappnande.   Varje morgon när jag vaknar nu då det är mörkt och tråkigt är det första jag tänker "hmm, undrar hur många timmar det är tills jag får lägga mig igen.." Sova är ...

Då var det morgon och jag har vikit tvätten. Duktig jag är! Även att jag har hinnit diska en maskin och duschat. Sitter nu och väntar på att Nettan ska vakna till liv så vi kan åka. En dag i sundsvall, det behöver jag nu! :)   Glömde nog berätta att ...