Jahopp, uppdatering alltså..

Min (och tinas och niklas) bebis är en FLICKA! 3 mars beräknar den komma ut och jag läääängtar! Jag och Tina var och shoppade i veckan, blev lite fina kläder! Tittade även på bebiskläder, men hur ska vi kunna veta hur stor hon kommer vara när hon kommer ut? Kläderna var gaaalet små!! Men såå söta, snart kan vi börja handla vännen!

Inte mycket har hänt iaf. Idag träffade jag Kattis, vi försökte minnas alla som gick i vår klass och gissa vad de gör nu för tiden.. Namnen var lite sådär också och alla ansikten finns inte kvar :) Men det var kul att träffa henne, vi satt på törners och pratade lite och sen shoppade vi lite på domus.

Igår var vi ute, jag och Johan. Först åt vi en god middag på kapten cook, sen kollade vi på chuck & larry på bio och sen blev det en sväng på olearys. Nettan blev förvånad, men glad hoppas jag, att vi dök upp. :) Bild här nere från flukta.se! Det är konstigt att vara på krogen såpass nykter som jag var. Trångt, mycket folk och varje gång man möter nån känns det som glaset dom håller i kommer hamna på mina kläder, och alla är störiga. Skriiiiiiker när dom ser varann fast dom förmodligen träffats på förfest, stått i kö tillsammans och möjligen dansat lite innan dom kom ifrån varann i trappen och äääntligen möts igen 5 minuter senare.. Suck säger jag bara! Åkte hem runt ett, det var en mycket trevlig kväll med min älskling! (och nettan och hanna på krogen)

Mera då.. Hmm, jag önskar att jag kunde vakna en dag och lägenheten var städad. Jag lär ju få städa själv, men jag väntar ett tag och ser vad som händer...

Jag ska nog diska iaf, och tvätta om 10 minuter.

Sådär ja. Nåt mer ni vill veta?

 2 veckor har gått..

Jag vet, jag vet!! =) Jag vet vem som döljer sig i Tinas mage! Men snällast vore om hon får berätta själv först.. Kika hennes blogg!! Länk från min sida!

Just nu ligger mamma tina på sjukhuset och får reda på vem vad eller vilka som befinner sig innuti henne. Själv sitter jag med telefonen närmare mig än vanligt och bara väntar på att få reda på svaret. Jag tycker om Tinas bebis! H*n tycker nog om mig också, även fast h*n inte vet vem jag är än =)

Jag lagar mat, och funderar på hur det kommer sig att JAG lagar mat? Jag tycker inte om att laga mat. Men jag kan, tydligen. Jag har Nettan och Erica att tacka för mina kunskaper, dom har lärt mig allt jag kan - nästan. Tortellinigratängen är just inställd i ugnen och nu väntar jag åter igen på min sambo, medans jag lyssnar vidare på Lars Winnerbäcks nya album. Me like!!

Jag uppdaterar såfort jag fått en uppdatering själv. Bebis, vem är du?

Huvudet värker, kroppen hänger inte med och tårarna rinner lite då och då. Trots det ska jag försöka jobba lite idag. En liten stund i alla fall.. Lyssnar på Winnerbäcks nya skiva och väntar på att Johan ska komma hem och äta lite. Tröttheten förlorar över oförmågan att sova. Har varit vaken sen strax efter 6. Diskat lite, plockat lite och önskat att jag aldrig mer behövde gå utanför dörren, inte än i alla fall.

Vad ska jag göra med mitt liv? Jobba känns tråkigt, plugga ännu värre. Även fast jag vill jobba heltid med något jag tycker är roligt så lockar det inte. Trots omständigheterna kring varför jag varit hemma nästan två veckor nu har jag trivts med att vara för mig själv. Jag är väl svag, saknar den där riktigt härliga känslan av att veta vad jag ska göra och när, just nu känns det bara inte som att jag orkar ta tag i det. Jag vet inte i vilken tråd jag ska börja dra.

Saker förändras när tiden går...

Tur jag har en bra sambo

Hemkommen från dagens tyngsta last. Begravningscermoni för mormor, följt av fika hos morfar. Det har varit jobbigt.

Min mormor, glad och rolig. Sa alltid "Ja hejsan, det är mormor" i telefonen, på det där sättet som bara hon kunde. Hon var generös, gav gärna stolt bort saft och sylt hon gjort själv. Jag bad att få hennes underbart goda bullar också en gång, och det fick jag ju, såklart. Envis var hon, hon erkände inte gärna att hon hade fel. Inte ens när hon fått bevisat för sig att hon hade fel. Men det var kul, vi skrattade alltid lite åt henne när hon envisades med att hon hade rätt. Vi fick alltid konstiga presenter av henne, sånt där som vi ibland kunde undra vad det var och varför vi fick det. Men förmodligen fanns det någon slags tanke bakom varje sak vi fått, men som vi inte alltid förstått.. På julafton har vi varit dit, tömt spargrisen efter ett års samlande, eller planerande.. Alltid fick alla precis lika mycket. Hon har haft ont mycket, överallt, och alltid fick man höra något.. Men det var mormor! Det var så hon var! Jag tyckte om min mormor, hur hon alltid försökte med allting hon tyckte att hon skulle kunna. Hon gick en datorkurs, den var hon stolt över. Hon visade mig bilder hon skrivit ut och gjort större och mindre. Hon åkte och fiskade, även fast hon knappt kunde gå i och ur båten utan hjälp, och bara ett par veckor innan hon fick åka till sjukhuset var vi ute och plockade hallon. Hon tog sin krycka och stapplade iväg. Som sagt, envis, men hon försökte alltid!

Jag vet att det inte var en vanlig begravning jag befann mig på idag, mormor hade valt att ha det såhär. Men det kändes tungt, inget ord om henne, hur hon var, vad hon gjort. Ingenting som fick mig att känna att "Det där är min mormor".. En kort cemoni med lite dikter och sånger, ord om det där stället där det inte finns några smärtor, där ingenting är fel och där rosor aldrig dör.. Mormor är där nu, och jag minns så mycket, jag har mina minnen - men på nåt sätt saknades den stunden idag. Den stunden där vi fick lyssna på vem hon var, och minnas ännu mer av den underbara person som inte ger oss fler minnen nu..

Tyngst av allt den här veckan har inte varit att mormor är borta. Som han sa i kapellet idag "Var inte ledsen för att  hon inte finns, var glad att hon funnits".. Jag är glad att hon funnits, men också ledsen att hon inte finns längre, såklart. Men det som varit mest svårt är att se alla så ledsna, framförallt min älskade lillasyster! Så mycket känslor vet jag inte om jag trodde fanns i den lilla kroppen hon har. Stenhårda Nathalie i sin bubbla, ingen får någonsin se vad som döljer sig där inne. Det har varit tungt att se henne så ledsen, självklart alla andra också - jag hatar när människor som står mig närmast är ledsna.

Ägnar en tanke till morfar idag. Min morfar, han är stark. Han finns kvar här och jag blir glad av att veta att med honom kommer vi skapa fler minnen.

Sömnen behöver mig, jag sätter punkt här..

Jag saknar dig, mormor.

Ja, allt eftersom går det lättare att somna på kvällarna, det går lättare att äta och livet börjar smått rulla igång. Jag ligger inte i sängen hela dagarna och är ute lite mer. I morgon är det begravning. Jag har köpt fina kläder, inget svart, det ville inte mormor. En blå/lila klänning, ett vitt skärp och vita strumpbyxor. Det kommer bli en tung dag men jag vet att jag skulle ånga mig om jag inte gick..

Står och lagar mat nu, eller ja, maten är på spisen och i ugnen. Dagens meny består av pepparbiff, klyftpotatis, vitlöksstekta morötter och bea. Det kommer nog min älskling tycka om..

Det blir allt mer sällan som jag uppdaterar nu, men jag kommer väl igång igen så småningom....

Allt det här har varit så mycket svårare än jag någonsin kunnat föreställa mig. Dagarna har varit långa som veckor och nätterna oroliga. Sovit dåligt och legat vaken mycket. När Johan kommer hem på dagarna vill jag bara krypa nära och aldrig släppa taget.

Igår lyckades jag i alla fall gå utanför dörren för första gången den här veckan. Åkte ner på stan för att äta lunch med Nettan och gå på banken. Det var mycket folk överallt och jag kände mig nästan osynlig där jag gick. Jag ville väl i alla fall vara det. Veckan har varit påfrestande och jag orkade knappt sätta upp håret innan jag gick. Men det gick bra, och Nettan - Du anar inte hur glad jag är att du finns! Vilken annan vän kommer förbi för att bara kolla hur jag mår? Andy och Thess har skickat fina meddelanden hela veckan - Ni betyder mycket!!

Bland all sorg har jag inte ens hunnit berätta om den mysiga kvällen i lördags. André och Thessan kom hit, vi åt en god middag och en god efterrätt. Vi drack lite och spelade wii. Runt 12 ringde dom efter taxi och for hem.. Det var en helt underbar kväll, och TACK snälla, för att vi hann med den.

Idag ska jag jobba lite grann. Bara en liten stund. Har duschat och ska snart kamma håret, mamma kommer och hämtar mig om en halvtimme kanske.. Det är skönt att komma ut, att se lite folk och få luft. Men jobbigt också. Jag tar en dag i taget.

Johan. Du är det underbaraste jag har! Tack för att du låter mig gråta i din famn, tack för att du finns här, tack för att du älskar mig! Du är min stöttepelare, och du sviker aldrig. Jag älskar dig!!

~ v ~ 

Hon hade ett nattlinne på sig som hon sytt själv.

Ett vitt med blå blommor på.

Sen ett vitt täcke och en röd ros.

 Mamma säger att det såg ut som hon log där hon låg.

Att hon såg nöjd och lycklig ut.

Det är den tanken som kommer finnas hos mig,

hon är lycklig nu.

Min mormor, hon har inte ont mer, hon är lycklig.

Det värsta är att hon inte längre finns här, som hon alltid gjort.

Det är tungt.

320910 - 070923

Sov gott mormor.

~ v ~